Synekdoke – en stilistisk fördjupning med exempel

Som en del av Semantix stilistiska verktygslåda för copywriters, studenter och andra skribenter som vill vässa sina skrivtekniker handlar det här inlägget om stilfiguren synekdoke. Vi ska börja med att definiera stilfiguren och ge ett antal exempel på hur den kan se ut, för att sedan diskutera skillnader mellan liknande stilfigurer för att underlätta förståelsen av synekdoke och lägga grunden för att man ska kunna använda sig av den på ett kreativt sätt.

Innehåll
    Innehåll

      Synekdoke – vad är det?

      Vad är då en synekdoke? En synekdoke är en stilfigur som innebär att ett uttryck byts ut mot ett annat som antingen representerar en del av det första uttrycket eller utgör en större helhet där det första uttrycket ingår. I enklare ordalag, där helheten byts ut mot en mindre del eller där delen byts ut mot helheten.

      Liksom i fallet med många stilfigurer har den här fått sitt namn av de gamla grekerna. Det gammalgrekiska ordet synekdoke (συνεκδοχή) betyder ”att förstå en sak med en annan”, vilket är precis vad stilfiguren syftar till.

      Definition av synekdoke

      Kort och gott kan man definiera synekdoke så här: Synekdoke är en specifik typ av metonymi där en helhet ersätts av en mindre beståndsdel eller tvärtom.

      Definitionen blir tydligare med ett exempel. I meningen ”Frankrike har beslutat att…” representerar Frankrike inte hela landet med allt vad det innebär, utan snarare Frankrikes regering.

      Synekdoke – exempel i retorik

      Eftersom vi redan har lyckats använda den för att beskriva politisk beslutsfattning kommer det kanske inte som en chock att synekdoken är väldigt användbar inom retoriken, av den enkla anledningen att man kan vara vagare eller mer specifik än man behöver vara för att framföra ett budskap. När Göran Persson hade varit partiledare i 10 år sa han till exempel så här:

      Den tredje utmaningen blir att hålla samman Sverige.

      I det här fallet får ”Sverige” symbolisera landets invånare mellan vilka Persson menar att klyftorna ökar.

      Ett par andra exempel är hämtade från jubelfesttalet hållet av Esaias Tegnér 1817:

      Låt oss endast lyssna till Tidens röster, så vidt de nemligen kunna höras i stormen.

      Rösterna som Tegnér hänvisar till representerar förstås människor och deras åsikter (som antagligen har uttryckts lika mycket i tal som i skrift). Därför är betydelsen associativ – människorna och deras åsikter är förknippade med deras röster. Det handlar alltså inte bara om att lyssna till olika ”röster” som talar. En röst är förstås också en del av en människa, vilket gör det till en synekdoke.

      Ett annat exempel som kan tolkas på olika sätt dyker upp i samma tal:

      De fordra med ett ord ingen ting annat än hvad vi i vårt Fädernesland äga och med få mellanskof ägt sedan Odens tider.

      Det här exemplet kräver lite tolkning för att förstås som den ena eller andra stilfiguren. Om man förstår ”Odens tider” som en synekdoke menar man att de tider som åsyftas inte bara hörde till Oden utan snarare till en hel religion, nämligen asatron – här får alltså en gud representera hela den polyteism som då gällde. Om man istället förstår ”Odens tider” som en perifras menar man att Tegnér egentligen syftar på vikingatiden som epok och inte på själva religionen som var förhärskande under den.

      Även Sara Danius har använt sig av stilfiguren. I slutet av sitt inträdestal i Svenska Akademien som handlade om Knut Ahnlund, vars stol Danius skulle ta över, sa hon så här:

      Ty i kväll minns vi ett storartat dagsverke i litteraturens tjänst.

      Fastän Danius använder ordet ”dagsverke” är det uppenbart att Knut Ahnlund gjorde mycket mer än en dags arbete i litteraturens tjänst.

      Ett annat modernt exempel kan hämtas ur Lukas Moodysons tal på Guldbaggegalan 2003:

      […] i nästa riksdagsval röstar vi alla på Coca-Cola […]

      Här får ”Coca-Cola” symbolisera storföretagens makt och inflytande och i förlängningen kapitalismens.

      Synekdoke – exempel i litteratur

      Synekdoken är som sagt så pass vanlig att den ibland blir svår att urskilja. Nedan kan vi i alla fall se en rätt så vardagligt förekommande synekdoke i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas:

      Jag förklarade för henne att lagen icke förstår sig på skämt i sådana fall.

      I det här utdraget får lagen symbolisera inte bara en lag, utan alla lagar, och egentligen hela rättssystemet som sedan utvärderar och dömer fall.

      Ett annat mer kreativt och mindre vardagligt exempel kan vi se hos Gunnar Björling. Strofen är hämtad ur ”Människa” i Solgrönt:

      Som tysta ljud går segel efter segel.
      Men nattens kupa står
      och lika öppet står det vida hav
      och alla dagar släcker sig i morgonljusning.

      Björling målar upp en bild av segel som går över havet. Det räcker med att han skriver segel – som läsare förstår vi ögonblickligen att det faktiskt är hela skepp, eller åtminstone segelbåtar, eftersom det skulle gå emot naturens alla lagar att segel gick över havet på egen hand.

      I båda de här exemplen får delen – lag och segel – representera helheten, det vill säga något mer omfattande än de själva. Eftersom synekdoke kan se ut på två sätt – delen eller helheten av någonting – kallar man också de här två varianterna för olika saker. Det ena är pars pro toto, vilket är det vi har i exemplen här. Namnet är latin för ”delen för helheten”. Motsatsen, totum pro parte, betyder i sin tur ”helheten för delen”.

      Synekdoke – exempel i reklam

      Det är inte bara retoriker, författare och poeter som använder sig av synekdoke för att uppnå särskilda effekter. Inom marknadsföring kan man också omfatta mer än man behöver säga med hjälp av synekdoke. Internetstiftelsen (eller byrån McCann för Internetstiftelsen) använder sig till exempel av stilfiguren för att förmedla ett mer inkluderande och allomfattande budskap. I en reklamvideo hörs en berättarröst säga:

      […] Men vi vill ju ha ett öppet, knasigt, diskuterande och oliktänkande internet. Vi tror att internet och Sverige – ja, hela världen faktiskt – skulle må lite bättre om vi skrek lite mindre och pratade lite mer. […]

      McCann lutar själva kampanjen mot en föreläsning som handlade om just sociala medier och mot Internetstiftelsens mål – att få människor att lyssna på varandra mer och diskutera med oliktänkande utan att döma. Utifrån själva retoriken i kampanjen förstår man att ”internet” här är en synekdoke som inte syftar på hela internet, utan främst på forum och sociala medier där mobbing, näthat och liknande kan förekomma. Det är alltså en del av internet som åsyftas.

      ”Internet” är inte den enda synekdoken ovan. När de nämner Sverige och världen menas också egentligen de människor som diskuterar på forum och medier på internet, inte själva landet eller den fysiska planeten, och inte ens alla människor på planeten.

      Genom att använda helheten i stället för den specifika del som man syftar på kan man använda ett språkbruk som känns mer allomfattande och inkluderande – och därför också får budskapet att framstå som viktigare och att det kan gälla vilken mottagare av reklamen som helst.

      Ett annat företag som har använt sig av stilfiguren för att förstärka ett positivt budskap är Lantmännen. I en påkostad kampanj kan man bland annat lösa följande rubrik: ”Vi petar i din mat”. Rubriken följs av en ingående förklaring av vilka företaget är samt hur de ser på miljö och lantbruk.

      Det ”Vi” som presenteras är en synekdoke: ”Vi är ett företag”, står det i texten, men egentligen så är det inte hela företaget som petar i maten. Det gör några olika människor under olika delar av arbetskedjan. Eftersom helheten, ”vi”, får symbolisera en del, rör det sig om en synekdoke.

      Ett annat exempel kommer från Polisen, som har haft följande reklam:

      Klarar du att på nolltid gå från rutin till adrenalin?

      Reklamen rymmer både en synekdoke och en metonymi. Rutinen representerar en del av arbetet (praktiska kontorssysslor, osv.) och är därmed en synekdoke. Adrenalinet, däremot, representerar situationer där arbetet innebär mer risker – patrulleringar, utryckningar, ingripanden, eller dylikt, där adrenalinet kan triggas. Det kan också ses som en del av arbetet, men eftersom adrenalinet i sig inte är en arbetsuppgift har det snarare ett logiskt samband med arbetet och bör därför hellre som en metonymi.

      Synekdoke – en stilistisk djupdykning

      När man pratar om synekdoke är det svårt att undgå att prata om metonymi. Det kan också vara svårt att identifiera stilfiguren om man inte också kan särskilja den från metonymin och även metaforen. Därför ska vi reda ut who’s who nu när du har orkat scrolla ner till page six.

      Synekdoke vs metonymi – delen vs helheten

      Synekdoke är egentligen en underkategori till stilfiguren metonymi. Metonymi innebär helt enkelt att man ersätter ett uttryck med ett annat – saker får olika namn – och utbytet sker utifrån ett underförstått associativt förhållande. Och vad betyder det? Jo, det betyder att den utbytta, egentliga betydelsen är underförstådd i det ord som tar dess plats.

      Om man till exempel säger: ”Jag tog ett glas i baren” så är det osannolikt att man syftar på att man faktiskt tog ett glas därifrån, utan man menar antagligen att man tog eller snarare drack innehållet i ett glas i baren i fråga. I det här fallet är det ett innehåll som byts ut mot behållaren. Eftersom de inte nödvändigtvis är delar av varandra är det här inte ett exempel på synekdoke, fastän det är ett exempel på metonymi.

      Definitionerna blir som man kan ana något krångliga om man börjar tänka efter. Om man till exempel har en tillförsluten flaska med vin i, är de tillsammans en enhet då? Vilka delar hänger egentligen nödvändigtvis ihop så att man vet om det rör sig om en synekdoke eller en metonymi?

      Metonymi vs metafor – det logiska och det bildliga

      Ett annat stilistiskt problem är hur man ska särskilja metonymier och metaforer, det associativa förhållandet och det bildliga. I metaforer förutsätts nämligen också ett underförstått förhållande, men där är det alltså bildligt.

      Hur bestämmer man om en relation är bildlig eller associativ? Vissa forskare menar att det beror på om jämförelsen görs inom samma semantiska område eller om det byts ut. ”Du har inget hjärta” i betydelsen ”Du är känslokall”, där något abstrakt byts ut mot något konkret, är en bildlig överföring snarare än en associativ, eftersom hjärtat egentligen inte har någon koppling till den typen av känslor.

      Däremot omkastas tolkningen om man när uttrycket myntades trodde att hjärtat var det organ som styrde över känslor. I så fall skulle uttrycket från början ha varit en metonymi, men i takt med den vetenskapliga utvecklingen blivit en metafor.

      Ett annat sätt att identifiera en metafor är att titta på om uttrycket i fråga har en totalt annorlunda betydelse än dess egentliga. I så fall är det nog en metafor, eftersom en metonymi inte bygger på en personlig tolkning utan snarare ett logiskt samband (glaset måste ha innehållit en dryck, osv.).

      Synekdoke och ChatGPT

      Det krävs dock inte att man är forskare inom stilistik för att kunna hitta på kreativa meningar. Den artificiella intelligensen blir smartare och smartare och kan nu även gnugga sina icke-existerande händer och skriva stilfigurer på löpande band. Vi bad vår kära kollega ChatGPT att skriva några egna exempel på synekdoke. Resultaten löd:

      Hela staden kom för att titta på den stora matchen.

      USA vann tio guldmedaljer i de olympiska spelen.
      Hennes gröna ögon tittade djupt in i min själ.
      Vi behöver fler händer för att slutföra projektet i tid.

      På ett ögonblick hade vi fått fyra klockrena exempel på synekdoke, såväl pars pro tote (ögon = del av ”henne”, händer = människor) som totum pro parte (staden = människorna i den, USA = idrottarna som tävlar för USA:s räkning).

      Låt Semantix fixa din copy

      Om du behöver hjälp med copywriting kan du kontakta oss på Semantix. Vi har copywriters som talar ditt språk och kan skapa copy för olika typer av tjänster och syften. Våra skribenters pennor står alltid vässade för att se till att du får fram ditt budskap på ett övertygande sätt, oavsett målgrupp och språkliga behov.

      Om du snarare behöver någon som kan korrekturläsa, anpassa existerande copy eller återskapa copy på andra språk har vi även språkexperter som kan sätta tänderna i det.

      Vill du veta mer om våra flerspråkiga copywriting-tjänster?

      Liknande stilfigurer

      Ordlek: anspelningar på flera betydelser görs med ett och samma ord (”finmjölk” och ”filharmonisk” i reklam för filmjölk, Mejerierna).

      Ironi: ett budskap förmedlas genom att man på ett uppenbart sätt uttrycker ett annat, ibland motsatsen – det vill säga att säga något annat än det man faktiskt menar (”snabbnudlar innehåller ju hela kostcirkeln”).

      Metonymi: ett uttryck ersätter ett annat utifrån ett slags underförstått associativt förhållande (”jag tar Bordeaux” i betydelsen jag tar ett glas av det Bordeaux-vin ni har på listan och inte själva staden).

      Allusion: anspelning på något som förstås av de med gemensamma referensramar, ofta kända citat eller dylikt (”Harry Potter – med rätt att skrämmas”, Dagens Nyheter, citerat av Per Lagerholm).

      Metafor: ett led ersätts med ett bildled. Figuren är besläktad med metonymi, men bildlig snarare än associativ (”krattans kalla fingrar kammade gräset”, där fingrarna får representera änden av redskapet och handlingen när den används liknas vid att kamma hår).

      Personifikation: något abstrakt får mänskliga egenskaper (”gryningen kom med brusten blick […] en gäspning släpade sig över golvet”, Gunnar Ekelöf).

      Besjälning: något konkret och icke-mänskligt får mänskliga egenskaper (”fönstret stirrade länge […] gardinerna dansade på tvären”, Gunnar Ekelöf).

      Asyndes: ett innehåll, det vill säga en mening, flera satser eller andra led, binds samman utan bindeord, oftast med hjälp av kommatecken (”Sommardagar, ljumma vindar, / Blåa vågor, varmgul jord, / Murgrön sig kring stugan lindar, / Hänger över dukat bord.”, August Strindberg).

      Polysyndes: ett innehåll, det vill säga en mening, flera satser eller andra led, binds samman med bindeord (”och hackan högg / och stången bröt / och väggen föll”, August Strindberg).

      Hopning: ord med liknande funktion och innehåll radas upp (”Husens längor, gråbruna väggar, lister, rännor, balkonger”, August Strindberg).


      Papper är mäktigare än skärmar

      • Vill du lära dig mer, verkligen vända blad, bort från skärmhimlen? Våra lästips låter dina ögon (= hela du) förkovra sig.
      • Cassirer, Peter. 1986. Stilistik & stilanalys.
      • Lagerholm, Per. 2008. Stilistik.
      • Lindstedt, Inger. 2013. Textens hantverk – om retorik och skrivande.
      • Lundgren, Annika, et al. 2020. Tag och skriv!
      • Åkerberg, Mattias. 2022. Copyboken.

      Våra vattenhål